Runt omkring oss dyker det ofta upp experter som har synpunkter på hur vi ska leva våra liv, hur ledare ska vara, hur organisationer bör fungera, vad som är bra för miljön, vad som är bra politik, vad som ska gälla som kunskap, vad som är bra teknik, mm. Visst har det i alla tider funnits experter på olika saker. Det har funnits båtbyggare, slaktare, bödlar, bagare, skräddare, smeder mm. Mäktiga män har också omgärdat sig med rådgivare av olika slag som har varit experter på krigföring, beskattning, ränksmideri mm. Att arbetsområden delats upp, och att vissa specialiserat sig på vissa arbetsuppgifter är alltså inte ett nytt fenomen. Ändå finns det skäl att hävda att antalet externa experter som omgärdar moderna organisationer är på frammarsch.

Vad som är speciellt med dagens experter är att de dels erbjuder experttjänster på kommersiella villkor inom kompetensområden som tidigare ofta hanterats internt i organisationer, dels att det dyker upp kategorier av experter som levererar allmängiltiga regler, rekommendationer, policies och riktlinjer. I forskningsprogrammet Företagsledning i expertsamhället riktas intresset främst mot experter inom managementområdet. Det finns två skäl till detta; (1) Det ena är att det varit ett tydligt fenomen under särskilt det senaste decenniet i organisationer som vill vara moderna att externalisera (”outsourca”) perifera tjänster dvs. arbetsuppgifter som inte direkt har med kärnverksamheten att göra (t.ex. administration, marknadsanalyser, strategiarbete, organisationsutveckling, rekrytering mm.). (2) Det andra är att forskningsprogrammets medarbetare är organisationsteoretiskt inriktade företagsekonomer, och därför har bäst kompetens att bedöma expertis inom detta område.

Frågan som står i fokus för forskningsprogrammet är följande; Vad betyder det för ledning av moderna organisationer att expertis som är kopplad till företagsledning dels köps in från externa marknader istället för att samordnas via hierarki, dels att ett ökande antal nationella och internationella experter (såväl privata som offentliga) producerar regler, rekommendationer, riktlinjer m.m. som enskilda organisationer och deras företagsledningar på ett eller annat sätt måste hantera? Jag ska i det följande exemplifiera dessa två dimensioner av expertsamhället och på vilka sätt det kan tänkas ha betydelse för enskilda organisationers ledning.

Den första betydelsen för företagsledning innebär i korthet att arbetsuppgifter som t.ex. har att göra med strategi, IT, reklam, rekrytering, personalhantering, beslutspåverkan och specialkompetens inom t.ex. administration, receptioni m.m. i en ökande omfattning under de senaste 10-15 åren kommit att samordnas via marknad snarare än organisation. Även om det sedan lång tid förekommit att externa experter anlitats av organisationer när det gäller särskilt strategiarbete, så är situationen för företagsledare idag kanske mer komplex än någonsin tidigare eftersom de inte bara har att hantera personal som de har arbetsgivaransvar för, de har även att hantera personer som utför mer eller mindre vardagliga sysslor för organisationens räkning, men som är anställda i andra organisationer. Personalen i många organisationer idag samordnas alltså i väsentlig omfattning både genom organisation och genom marknad.

Ett exempel på en problematik företagsledningar ställs inför är hur den icke-anställda ”personalen” knyts till organisationen? På arbetsmarknaden, då personer ska anställas, är processerna ofta långa. I situationer där arbetskraften bara köps in temporärt är det en annan marknadssituation. Här rör sig aktörerna snarare på vad som kan kallas arbetskraftsmarknaden, där det är frågan om inköp av tjänst och tjänsteleverantör snarare än rekrytering av en person. I det första fallet görs den som rekryteras till medlem i organisationen, genom sin anställning. I det senare fallet är den som ska utföra arbetet bara en besökare i organisationen som ska leverera en tjänst. I det första fallet finns det i allmänhet en tydlig hierarki där någon som är överordnad bestämmer över någon som är underordnad. I det senare fallet är situationen betydligt mer oklar. Vilka konsekvenser detta för med sig för dagens organisationer vet vi väldigt lite om. Utvecklingen är en utmaning såväl för företagsledare i deras vardagliga arbete som för etablerade teorier om organisation och företagsledning.

Den andra betydelsen har att göra med att det idag finns ett ökande antal expertinstanser av olika karaktär som organisationer måste förhålla sig till. Några exempel är SIS, SIQ, Förtroendekommissionen, OECD, PUMA, EFQM, MBA-utbildningar, IVA, SNS, mm. Dessa organisationer producerar standarder, regler, uppförandekoder, rekommendationer, riktlinjer, certifikat, policies, kunskap, ideologier, mm. EFQM producerar exempelvis regler för vad som ska gälla för att en organisation ska kunna få ett kvalitetspris, medan ISO reglerar vad som krävs för att organisationer ska kunna erhålla och behålla certifikat för sin kvalitets- (ISO 9000), miljö- (ISO 140000) eller CSR- (ISO 26000) säkring, Förutom detta så producerar de även regler för medlemskap, eftersom de är intresseorganisationer (i allmänhet) i vilka andra organisationer är medlemmar).

Forskningsprogrammets teoretiska ingång är den sociologiska nyinstitutionella organisationsteorin i allmänhet, där särskilt den skandinaviska traditionen blir viktig. Programmet rör sig dock i gränslandet mellan nyinstitutionell organisationsteori, diskussioner om expertis i professionsteori, kunskaps- och tekniksociologi och marknadsteori. Ambitionen här är emellertid att ta steget ännu närmare praktiken i enskilda organisationer än vad som gjorts tidigare, och studera på vilket sätt expertsamhället påverkar företagsledares möjligheter och förutsättningar att utöva företagsledning. Programmet avser i detta bygga vidare på de resonemang om hur konsulter hanterar förekomsten av standarder för professionell konsultation som förs i Furusten (2003) och Furusten och Werr (2005). En viktig skillnad i det här planerade programmet jämfört med t.ex. teorier om översättning (t.ex. Czarniawska och Sevón, 1996; Røvik, 1998//2000; Furusten, 1999) är att intresset här inte ligger på att följa vad som händer med specifika idéer när de flyttas från ett sammanhang till ett annat. Här ligger intresset på hur expertsamhället påverkar företagsledares arbete.