Maria Grafström och Hanna Sofia Rehnberg

I det nya medielandskapet tar kommuner, regioner och statliga myndigheter allt oftare rollen som nyhetsproducenter. Förändringen drivs på av flera samverkande trender i samhället: digitalisering, medialisering och det faktum att den professionella journalistiken urholkas när de traditionella massmediernas resurser minskar.

I vår undersökning har vi hittills särskilt intresserat oss för Västra Götalandsregionens digitala nyhetskanal VGRfokus, som lanserades under hösten 2017. I en text vinjetterad ”Ledare” presenterade regionens kommunikationsdirektör den nya kanalen som en nyhetssajt med en ”självständig redaktion av tjänstemän”. Centrala frågor i projektet handlar om hur en ny nyhetsproducent som VGRfokus påverkar journalisters respektive kommunikatörers yrkesidentiteter samt synen på journalistik och strategisk kommunikation och gränsen däremellan. Vi undersöker också VGRfokus som textprodukt för att kunna besvara frågor om hur denna nya genre – nyhetsartiklar producerade av offentliga organisationer – kan förstås. Projektet har följt VGRfokus från dess start i november 2017. Olika datakällor kombineras: Intervjuer med medarbetare på VGR, analyser av texter på VGRfokus och texter från andra mediekällor som refererar till VGRfokus (både traditionella och sociala medier), analys av riktlinjer och andra styrdokument samt observationer (på plats i Göteborg men även deltagande vid digitala redaktionsmöten).

Det finns också en rad andra exempel på hur metoder och språkbruk från journalistiken har rört sig in i offentlig verksamhet i Sverige. I Gävle kommun uttalade sig kommunikationsdirektören redan år 2015 i termer av att lokala medier inte har monopol på att berätta berättelsen om staden (Dagens Samhälle, 2015). Linköpings kommun, som har satsat på att bygga upp en ”nyhetsförmedling”, har i ett uttalande på liknande sätt förklarat att ”ingen äger begreppet nyheter” (Journalisten, 2019). Återkommande har också relationen mellan journalister och offentliganställda kommunikatörer debatterats. I fokus för debatten står det faktum att journalisterna blir färre medan kommunikatörerna blir fler, något som bland annat har väckt oro för att organisationernas perspektiv ska bli dominerande samtidigt som den journalistiska granskningen blir lidande.

Mot bakgrund av detta breddar vi under våren 2021 vår pågående studie till att inkludera en nationell kartläggning av i vilken mån offentlig verksamhet tar roller som nyhetsproducenter, bygger upp egna redaktioner och startar egna nyhetskanaler samt hur offentliganställda kommunikatörer resonerar kring detta. Vår kartläggning ger möjlighet att svara på specifika empiriska frågor om hur statliga myndigheters, regioners och kommuners arbete med redaktionell kommunikation tar sig uttryck samt ger underlag att diskutera bredare, principiella frågeställningar om vad som kan förstås som en nyhet samt innebörden i begreppet journalistik. Resultaten från kartläggningen kommer att analyseras och diskuteras med utgångspunkt i följande perspektiv: Vad innebär den pågående förändringen för (synen på) journalistik och olika typer av organisationskommunikation (såsom strategisk kommunikation, myndighetsinformation, samhällsinformation) och gränserna däremellan? Vad innebär det för journalistens och kommunikatörens yrkesroller och yrkesidentiteter? Vad innebär det för det offentliga samtalet och – i förlängningen – för demokratin?

Forskningsprojektet finansieras av Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för mediaforskning, Journalistfonden, Wahlgrenska stiftelsen samt av Åke Wibergs stiftelse.

Publikationer i projektet:

Konferenspapper: